Marina Carr hör till de mest betydande samtida irländska dramatikerna. Hennes pjäser rör sig ofta i gränslandet mellan vardag och myt, där familjeliv, begär, våld och död får en ödesmättad lyskraft.
I många av sina dramer vänder sig Carr till den grekiska tragedin för inspiration: By the Bog of Cats (1998) utgår från Euripides Medea, pjäsen Ariel (2002) är löst baserad på både Orestien av Aiskylos och Ifigenia från Aulis av Euripides medan hennes egen version av Hekabe (2015) är en adaption av Euripides drama med samma namn. För Carr är den grekiska tragedin inte en avlägsen klassisk form, utan en relevant utgångspunkt för att undersöka erfarenheter av kärlek, förlust, makt och utsatthet.
Även forskningen kring Marina Carrs texter har uppmärksammat hur myter och klassiska mönster används för att gestalta moderna erfarenheter, inte minst kvinnors livsvillkor. Salomé Pauls avhandling Marina Carr and Greek Tragedy: Myths of Monstrosity läser Carrs dramatik som en feministisk omarbetning av den grekiska tragedin. Carr stannar inte vid att flytta antika berättelser till en ny tid, utan förändrar också tragedins perspektiv så att kvinnlig erfarenhet, agens och subjektivitet hamnar i centrum. Ur det perspektivet blir Hekabe särskilt intressant; Carr både för samtal med Euripides och prövar vad tragedin kan vara i en modern, feministiskt medveten teater.
Andra studier tar fasta på Carrs formexperiment. Michelle W. Wang fokuserar på hur Carr arbetar med replikernas form för att komma de mytiska figurerna närmare. Ett av de mest iögonfallande formexperimenten är bruket av indirekt anföring i Hekabe: tänk tilläggen ”säger jag” och “säger hon/han”. Dialogen växlar genomgående mellan direkt och indirekt tal, ibland i en och samma replik. Textens indirekta anföring belyser sinnrikt det ofta motsägelsefulla förhållandet mellan tanke, vilja och handling. Detsamma gäller vems perspektiv det är som gäller. Ena stunden är det Hekabe som äger narrativet, i nästa Agamemnon, i den tredje någon annan. På så vis osäkrar Carr situationen och bildar en skärningspunkt mellan handling, perspektiv och inre tankar. Textens form manar publiken till ett aktivt lyssnade, eftersom det gäller att hänga med i vem som säger vad, hör vad och tänker vad.
Med Hekabes premiär på Göteborgs Stadsteater presenteras Marina Carr för första gången för en nordisk publik.
/Åke Östergren, regiassistent Hekabe
Källor
Carr, Marina, Hekabe [övers. Pamela Jaskoviak], Nordiska Förlaget, Köpenhamn 2025.
Paul, Salomé, Marina Carr and Greek Tragedy : Feminist Myths of Monstrosity [Elektronisk resurs], Taylor & Francis Group, Oxford, 2024.
Wang, Michelle W., Readerly Plays: Narration and Formal Experimentation in Marina Carr's Hecuba, Style, Vol. 54, No. 4 (2020), pp. 399-417, 2020.
Marina Carr Headshot Credit Tom Honan
