Vi människor behöver fasta punkter. Vi skapar kategorier, berättelser, institutioner och föreställningar som hjälper oss att förstå och organisera världen. Vi lär oss vad som är normalt och onormalt, möjligt och omöjligt, viktigt och oviktigt.
Efter en tid kan dessa föreställningar börja framstå som självklara. Men det som känns självklart är inte alltid oföränderligt.
Uttrycket ”Allt som är fast förflyktigas” förknippas med Karl Marx och Friedrich Engels och deras beskrivning av det moderna samhällets omvälvande kraft. Gamla samhällsformer, relationer och föreställningar bryts upp samtidigt som nya uppstår. Det som en gång verkade stabilt visar sig kunna förändras.
Varje samhälle skapar föreställningar om hur världen fungerar.
Svaren på dessa frågor förändras genom historien. Sådant som en generation betraktar som naturligt kan nästa generation betrakta som föråldrat. Institutioner som verkar permanenta kan förändras eller försvinna. Nya teknologier kan på några år förändra beteenden som tidigare existerat i århundraden. Det självklara har en historia. Och det betyder att det också kan ha ett slut.
Vi behöver kategorier för att organisera världen. Men kategorier kan också bli så etablerade att vi glömmer att människor en gång skapade dem. Gränser kan flyttas. Normer kan förändras. Hierarkier kan ifrågasättas. Nya identiteter och gemenskaper kan uppstå. Det som tidigare saknade ett namn kan få ett namn och därmed bli möjligt att diskutera, organisera sig kring och förändra.
Samhället är därför aldrig helt färdigt.
