Vi människor är beroende av ritualer.
I alla tider har människor skapat ritualer och ceremonier kring livets stora händelser och årets återkommande cykler. Vi använder ritualer för att skapa mening, markera förändring, hantera det vi inte kan kontrollera och för att känna samhörighet med andra.
En ritual är en handling som skiljer sig från det vardagliga genom att den följer ett visst mönster och har ett symboliskt värde. Det kan vara bestämt vad som ska göras, i vilken ordning det ska ske, vilka ord som ska sägas, vilka föremål som ska användas och vilka som ska delta. Ritualer kan vara religiösa, kulturella eller helt personliga.
De kan stärka tillhörigheten till en grupp. De kan markera övergången från en fas i livet till en annan – från barn till vuxen, från ogift till gift, från levande till död. Initiationsriter kan innehålla handlingar eller prövningar som en människa måste genomgå för att bli en del av en grupp eller få en ny position i den.
Men ritualer finns också mitt i vardagen. Hur vi firar en födelsedag, hur vi hälsar på varandra eller hur vi samlas kring en måltid kan innehålla ritualiserade handlingar. Vi upprepar dem, känner igen dem och vet ungefär vad som förväntas av oss.
I många historiska sammanhang har berättande, musik, dans, maskering, religiösa ceremonier och andra kollektiva handlingar varit tätt sammanflätade. Gränsen mellan ritual och föreställning har inte alltid varit självklar.
Även inom samtida scenkonst arbetar konstnärer med ritualens former. Publiken behöver inte alltid sitta stilla och betrakta något på avstånd. Den kan bjudas in att röra sig, svara, utföra handlingar eller tillsammans med de medverkande skapa det som händer.
