Scenkonstkritiken

Genom digitaliseringen av medierna har scenkonstkritiken förändrats. Har media på så vis fått större betydelse för scenkonsten? Går teknikutvecklingen – det är vi rätt många som hoppas – ständigt framåt? I ena vågskålen de krympande redaktionerna på papperstidningarna, avsaknaden av redaktionell fördjupning, i den andra en enorm klottervägg med obegränsat utrymme där det klickas och delas och där texter och samtal kan svälla och växa och där förut svåråtkomliga källor och referenser kan göras tillgängliga för alla. Med en avstannad klick-debatt i minnet, vill Teaterrummet ta nya tag – och diskutera kritik!

Den moderna dramatikens historia har ingen sista akt och ännu har ridån inte fallit" (Peter Szondi) Den dramatiska teatern och dess uttolkare.

Under våren och sommaren har det pågått en intressant debatt om dramatik och teater på kultursidorna, initierad av Johan Hilton på DN/Kultur den 30 maj. Det som skiljer den här debatten från många andra om teater är att den har varit sökande och prövande, istället för att enskilda manifesterar sin egen uppfattning och sedan försvarar den. Jag har följt debatten med stort intresse och läst vidare under sommaren och har samlat mina tankar utifrån det lästa i denna text, som är helt och hållet mina egna uppfattningar, även om vi givetvis diskuterat saken inom redaktionen för Teaterrummet och några ytterligare personer. Det är precis den här typen av debatt som jag tycker är oumbärlig för ett konstruktivt samtal om teaterkonsten och där teaterkritikens specifika perspektiv är grundläggande. Den hjälper oss som arbetar med teater att tänka vidare och utmanar publiken att fördjupa sina kunskaper och vidga sina vyer. Björn Sandmark, red.

Det är för viktigt att låta bli

I september 2013 startades en naminsamling, en protest mot Dagens Nyheters Scenhöstbilaga. De som skrev under var scenkonstnärer, forskare, författare.Så vad var det som stod på spel? Vi bjöd in Astrid Menasanch Tobieson till Teaterrummet för att få veta mer.

Tankar om kritik 2014

Hynek Pallas reflekterar över sin roll som kritiker i ett skrattande publikhav