Stora Scen

Stadsteaterns stora scen byggdes 1934, som en typisk tittskåpsteater.

Gränsen mellan scen och salong markerades tydligt av en kraftig proscenieram som omslöt scenbilden och förstärkte skådespelarens röst. Bakscenens fasta rundhorisont kunde visa en stjärnbeströdd natthimmels oändlighet och hela dekorer försvinna i det väldiga vridscensmaskineriets djup.

Tekniken byggde på plana dekorelement tillverkade i den stora ljusa verkstaden och förvarade i kuliss- och fondmagasin i källaren. Transportarbetet sköttes med hjälp av spårbundna scenvagnar och fondhiss. Allt mycket rationellt och med stor finess och känsla för hur teater gestaltades på den tiden.

Nya behov
Efterhand kändes scenöppningen för trång; proscenieramen togs bort och en förscen byggdes ut för att få skådespeleriet närmare publiken. Den trånga scenöppningen med järnridån fanns kvar som en midja, vilket begränsade möjligheterna i spel och scenografi. I början av 80-talet gjordes ett försök att bredda scenöppningen med ca 80 cm. Detta stoppades av konstruktiva skäl.

Den traditionella hästskoformade salongen med två rader och med sin konkretistiska tapet hade med tiden blivit svåranvänd. Trots att parkettens lutning ökades genom en ombyggnad på 80-talet såg och hörde publiken dåligt på många ställen i salongen. Strålkastarplatser och ljudanläggning hade dessutom gjort att salongsrummet förvanskats och den unika tapeten var sargad och sliten av ålder.

Ombyggnad 2002
I och med ombyggnaden 2002 är scenöppningen breddad och järnridån borttagen. Den nya scenöppningen är drygt 14 m (tidigare 10,5 m) och har samma bredd som salongen där salong och scen möts. Den nya salongen är mindre och rymmer ca 600 platser. Parketten är brantare och hopbyggd med första raden. Salongen har blivit mer intim och avståndet mellan skådespelare och publik har minskat.

Den gamla salongen hade en mycket stark karaktär, genom sin form, sina ljusramper, sin tapet och salongsdörrarna. Efter ombyggnaden samverkar salongsdörrarnas breda foder och assymmetriska intarsia tillsammans med väggarnas storskaliga mönster till en ny helhet. Rumsformen och ljusramperna är kvar. Den akustiska behandlingen av salongsväggarna döljs bakom perforerad yta.

Ursprunglig färgsättning
Ombyggnaden av salongen är gjord på ett sådant sätt att den kan återställas. En antikvariskt sakkunnig har följt byggnadsarbetena och dokumenterat/sparat borttagna detaljer. Salongens förrum, promenoarerna med sina garderober, har restaurerats och återfått sin ursprungliga färgsättning.

Text: Hasse Fridell & Gunilla Lagerqvist
Kvarnströms Arkitektkontor