Nya Studion

Studioscenen invigdes 1936 och är Sveriges första kammarscen.

Idag ger vi främst nyskriven dramatik på denna scen, helt i linje med Torsten Hammaréns ord i första uppsättningens programblad: "möjligheterna ökas att där få pröva en icke så känd författare, en ny idé, som kanske icke funnit sin form, eller en ovanligare tongång, som ännu icke vunnit publikens öra."

Intresse för experiment och nya former

När den österrikiske regissören Max Reinhardt tog över Deutsches Theater i Berlin efter Otto Brahm 1906, öppnade han vid sidan av huvudscenen en mindre scen som han kallade Kammerspiele. Båda husen ligger fortfarande sida vid sida, ett stenkast från Schiffbauerdamm och Berliner Ensemble.

Det var första gången i europeisk teaterhistoria som en teater skaffade sig mer än en scen att spela på. Idén låg helt i linje med vad som sedan skulle kallas repertoarteater: med två scener kunde teatern erbjuda olika typer av skådespel, ett mer varierat utbud. Idén var också en frukt av den sceniska modernismens intresse för experiment och nya former.

Strindberg, som alltid var välorienterad i vad som hände på kontinenten, blev inspirerad av Reinhardts nya scen och skrev 1907 sina Kammarspel med den i åtanke. Hans egen Intima Teatern i Stockholm några år senare blev en scen i Reinhardts anda.

Inte en hink skurvatten

De första ledarna för Göteborgs Stadsteater, Per Lindberg och Knut Ström, var båda influerade av Reinhardt och hans idéer. Det var alltså följdriktigt att landets första kammarscen vid sidan av huvudscenen öppnade just på teatern vid Götaplatsen.

Det skedde 1936, men först efter många diskussioner i styrelsen och teaterledningen. Ekonomichefen Albin Lindahl menade att hela idén var vanvett: "Att konkurrera med sig själv! Vi kör ju med knappt halvbesatt på ordinarie scenen." Men Hammarén fick styrelsen med sig och den nya scenen visade sig snart vara en konstnärlig och publik tillgång. Snart öppnade Dramaten sin lilla scen. Chefen Pauline Brunius förklarade att "jag vill inte ha en hink skurvatten över mig varje gång en recensent reser till Göteborg och ser en föreställning på Studion."

Teaterchefen Torsten Hammarén

Den nya spelplatsen presenterades av teaterchefen Torsten Hammarén i det första programbladet:

När Stadsteatern byggdes, inrymdes i huset en mindre scen, Studion. Teaterledningen tillkännagav då som sin avsikt där framföra verk av mer exklusiv karaktär – för vilken man kanske icke alltid vågade påräkna en bredare publiks intresse – samt pjäser av intimare art, där de små nyanserna krävde ett åhörarrum av mindre dimensioner än den ordinarie salongens.

Två och ett halvt år har snart förflutit sedan teaterns invigning, men tekniska svårigheter att samtidigt spela på båda scenerna, ha hittills lagt hinder i vägen för tankens realiserande. När Studion nu efter en mindre ombyggnad öppnas, är det teaterledningens förhoppning att kunna fullfölja sin ursprungliga plan.

Inom få konstarter torde ett konstnärligt experiment vara förbundet med så stor ekonomisk risk som i fråga om teater. På en mindre scen förminskas denna, och möjligheterna ökas att där få pröva en icke så känd författare, en ny idé, som kanske icke funnit sin form, eller en ovanligare tongång, som ännu icke vunnit publikens öra. Att scenen nu inviges med Eugene O'Neill betyder alltså icke, att repertoaren även i fortsättningen alltid skall äga det officiellt erkändas signum.

Som en andra sida av Studions beramade verksamhet står kammarspelen, de intima pjäser, där det talade ordet är föreställningens allt dominerande faktor. Dessa pjäser fordra för att komma till sin rätt en liten salong med en lyhörd publik och ha därför hittills fått stå tillbaka på Stadsteaterns spellista.

Tills vidare vågar man icke räkna med permanent spelning på bägge scenerna, utan verksamheten på Studion kommer att äga rum då tillgänglig arbetstid och teaterns artistpersonal utan allt för stor utvidgning gör densamma möjlig.

Men om det nya initiativet – som vi vågar hoppas – mötes av allmänhetens intresse, skall kanske en kommande säsong möjliggöra en ytterligare utökad verksamhet.

Eget tilltal och lyhörd publik

Första säsongen inskränktes programmet till två enaktare av O'Neill, Kejsar Jones och Tran. Men allmänhetens intresse blev tydligen så stort att nästa säsong kunde presentera tre produktioner, varav en var Strindbergs Dödsdansen i regi av Maria Schildknecht.

Sedan dess har Studion varit den scen med det egna tilltal och ofta den lyhörda publik som Hammarén talar om i sin programförklaring.

Salongen rymmer ca 180 platser.

Texten är hämtad ur Göteborgs Stadsteaters 75-års Jubileumsbok "Från Prosperos ö till Illyrien", skriven av PA Tjäder.