Vår blogg

Välkommen till Göteborgs Stadsteaters blogg!

    Ingenbarnslands fantastiska mottagande!

    Efter premiären i fredags kan vi bara konstatera: Ingenbarnsland får lysande kritik! Här har vi samlat några av recensionerna.

    DNs recensent Mikael Löfgren hyllar Ingenbarnsland och Victoria Olmarker med ord som "Scenhjältinna med energin hos en kärnreaktor" och förklarar vidare att hennes " ...Miira far runt med en energi som påminner om processerna i en otillräckligt kyld kärnreaktor. Orden sprutar ur henne."

    GPs Lis Hellström Svenningson fortsätter lovorda pjäsen och Victoria Olmarkers starka soloprestation med att "... Victoria Olmarkers Miira är full av rytm och variation. Och humor, det finns plats för förlösande skratt". Även regin fick högsta betyg: "Carolina Frändes regi- och scenografigrepp är genialt".

    GT lyfter också skådespeleriet och den effektiva iscensättningen:"En enda skådespelare, en text, en tom scen - och snart ser man i en effektiv gestaltning betonghusen, trappuppgångarna, skolgården, lärarna, föräldrarna. Med en liten salt gnutta humor."

    BT jublade också över pjäsen, bland annat med orden:

    "Den sceniska aktionens krav på rytmisering, tonträffen i skilda stämningslägen, den kroppsliga närvaron som kontrollerar scenrummet i höjd, bredd och djup, allt samverkar och gör Ingenbarnsland till högst meningsfull teater."

    Nöjesguiden var på premiären och lät sig imponeras av Ingenbarnsland. "Riktigt starka monologprestationer gör just det här: tar bort fokus från tid och rum, och får publiken att halvt försvinna bort i fantasin" och tycker att pjäsen är "befriande humoristisk".

    Ja... Högsta pott för Ingenbarnsland helt enkelt! Missa nu inte denna fantastiska föreställning- skynda er och knip en biljett!

    Inlägget är från 23 mars 2015 .

    Pressbilder Ingenbarnsland

    Premiärvecka och det repas för fullt på Nya Studion. Idag bjuder vi på lite pressbilder som Ola Kjelbye tog i förra veckan! På bilderna: Victoria Olmarker som gestaltar Miira.

    Inlägget är från 10 mars 2015 .

    Fantastiskt mottagande för Fosterlandet

    Fosterlandet hyllas

    Dagens Nyheter

    "'Fosterlandet', är ett mäktigt gripande epos, och med ett skådespeleri av högsta klass."

    "Det är en ynnest att se Wiklander på scen: så mångtonig i sitt uttryck, så exakt i sin tonträff. Man får en glimt av hur det är att vara människa. Över huvud taget är skådespeleriet av högsta klass rakt igenom. Alma Pöysti i rollen som den unga Elsa är briljant." – DN

    Fosterlandet hyllas

    Göteborgs-Posten

    "Den ångande bastun skapas med scenografisk fantasi och fysisk sinnlighet. Anna Takanen tar väl vara på vardagens skönhet mitt i den växande dramatiken."

    "Inom den svenska scenkonsten pågår sökandet efter berättelser som inte synliggjorts på scenerna. Stadsteatern presenterar med Fosterlandet en viktig. Och den pekar vidare, mot de ensamma barn som kommer hit i dag. Vad händer med och i dem? Och med familjerna och mödrarna som skickar dem? Och vilka tar emot dem?"

    "Med Fosterlandet sätter Anna Takanen en storslagen och värdig slutpunkt för sin tid som konstnärlig ledare för Stadsteatern vid Götaplatsen." – GP

    Fosterlandet hyllas

    Kulturnytt

    "Birgitta Ulfsson är strålande i rollen som Elsa..."

    "Här finns oförglömliga insatser och ögonblick: Alma Pöystis unga Elsa, Mitja Siréns Petteri, Johan Grys göteborgske finne, Anna Bjelkeruds skånska Mona i ständigt nya Marimekko-klänningar, Emelie Strandberg som den djupt berörande självrannsakande svenska mamman, Mattias Nordkvist fina tolkning av Springsteens "I'm on fire", Dennis Nylunds oskuldsfulle Eero och så kraftpaketet Stella Laine som i Ainos gestalt bjuder på finfin nakenchock i början av pjäsen. Jaa, här finns sannerligen många highlights!"

    "Det är stor dramatik och djupt gripande öden som rullas upp i denna historia..."

    "... denna föreställning som faktiskt har extra allt." – Kulturnytt

    Fosterlandet hyllas

    Svenska Dagbladet

    "Ulfsson spelar rollen med all den lätthet, nyansrikedom och humor ett långt skådespelarliv kan skänka. Det är en ynnest att få ta del av."

    "Vi får möta den älskade Eero, Dennis Nylund, Alma Pöystis allt hårdare unga Elsa, hennes livsglada vän Aino, Stella Laine, och många fler, som alla kan skrattas åt, men hedras ändå, som Johan Grys Lauri och Mitja Siréns klichéfinske och mänsklige Hannu. Så mycket förmedlas i deras kroppar. Rollbesättningen ger en stor del av upplevelsen i en uppsättning som är rik och omväxlande, upplysande, lekfull, tragisk och rolig. Dryga fyra timmar känns betydligt kortare." –SvD



    Inlägget är från 2 mars 2015 .

    Ingenbarnsland repbilder

    Vi besökte Nya Studion och Ingenbarnsland för en liten sneakpeak. På scen ses Victoria Olmarker och regisserar gör Carolina Frände.

    Inlägget är från 20 februari 2015 .

    Bilder från Fosterlandet

    Foto: Ola Kjelbye

    Fosterlandet

    Ensemblen runt om och Birgitta Ulfsson i mitten under den finska fanan.

    Fosterlandet

    Elsa (Birgitta Ulfsson) sträcker ut sin hand mot sin son Juhani (Iwar Wiklander).

    Fosterlandet

    Elsa (Birgitta Ulfsson) och hennes sköterska (Stella Laine).

    Fosterlandet

    Det svåra kriget. Juhani (Aleksi Räihä) försöker trösta sin mor Elsa (Alma Pöysti). Med på bild är även Petteri (Mitja Sirén).

    Fosterlandet

    Fosterlandet

    Juhani (Iwar Wiklander), eller John som han blir kallad i Sverige omfamnar sin dotter Lussa (Tanja Lorentzon).

    Fosterlandet

    Fosterlandet

    Finsk sauna. Antti (Eero Syrjänen) och Aino (Stella Laine). I bakgrunden Fru Laho (Sue Lemström) och Fru Haapa (Anna Bjelkerud).

    Inlägget är från 20 februari 2015 .

    Starkt mottagande!

    Efter fredagens urpremiär kan vi konstatera att föreställningen Spår (av Antigone) är starkt berörande.

    "/.../Som en uppstickande, grällt lysande och fysisk återväxt i den svenska teaterfloran ter sig stycket i Pontus Stenshälls regi på Nya Studion./.../ Mitt i den fräcka fysiska hanteringen av materialet finns en varsamhet, en aktsamhet om texten. Den får inte skojas bort./.../ Vi kan inte annat än lyssna. Antigone är ingen hjälte, hon problematiserar. Jag vill gå ut och lyssna på de unga tjejerna. Vad skriver de i sina dikter, noveller och romaner? Eller bloggar? Vad berättar de när de sjunger? Så kan djärv teaterkonst verka. Christina Ouzounidis och Pontus Stenshäll, två av landets mest spännande teaterskapare, drar åt samma håll på Nya studion." Recensionen i sin helhet: GP

    "Så växlar uppsättningen mellan stämningslägen och anspråk, mellan sanningar och fraser. Pontus Stenshäll arbetar med osäkerheten som medel, med tvära kast och ironier. Som publik tvingas man ta ställning till olika intellektuella och känslomässiga nivåer. Det här är teater som inte nödvändigtvis vill vara "bra" men ständigt får åskådaren att lyssna, känna och problematisera. Just som Antigones tvåtusenåriga motstånd." Recensionen i sin helhet: SvD

    "Det här är en på många vis stark föreställning och med en ensemble som verkligen bjuder till för att följa med i sin regissörs estetik." SR Kulturnytt

    "Här har föreställningen några starka ögonblick. En fruktansvärd dramatisk ironi uppstår ur avgrunden mellan de vuxnas överslätande, sig själva tröstande, repliker och flickans till synes obevekliga gång mot sin egen katastrof. Grillpartyt i trädgården framträder som en hednisk offerrit. De rituella ansträngningarna att hålla skenet uppe blir till instruktioner i hur man dödar en liten flicka. Inte av ondo, inte med avsikt, utan helt enkelt eftersom det patriarkala systemet kräver det." DN

    Inlägget är från 17 februari 2015 .

    Urpremiär för Spår (av Antigone)!

    På fredag 13 februari är det äntligen dags för premiären av Christina Ouzounidis nyskrivna drama Spår (av Antigone). En stark pjäs om övergrepp och patriarkalt våld som med utgångspunkt i myten om Antigone väver en berättelse om en ung flicka som utsätts för övergrepp. – Texten är det mest komplexa och intressanta som skrivits om samhällsstrukturer på länge. Som dramatik är Spår (av Antigone) modern, djärv och eggar både intellekt och känslor, säger regissören Pontus Stenshäll.

    Stenshäll har gjort sig känd för sitt lekfulla och högoktaniga regiideal, bland annat från moment:teater i Gubbängen. Men Spår (av Antigone) kommer inte heller att väja för det obehagliga. Förhandsvisningarna har vittnat om det drabbande i materialet då många ur provpubliken har dröjt sig kvar efteråt för att prata. Föreställningen kommer också att omgärdas av samtal och tematiska fördjupningar (se pjässidan för mer information) för att ta tillvara på känslorna och engagemanget som föreställningen genererar.

    Ouzounidis text kastar sig mellan olika tider och platser. Skådespelarna blir språkrör som får härbärgera de olika diskurserna som diskuteras. Som här ovan då Elisa Makarevitch gestaltar både flickan från vår tid och Antigone ur den grekiska mytologin.


    Scenograferna Jenny Ljungberg och Johan Bergman (även kostym och ljus) har skapat en mångbottnad och teckenrik värld på scenen. Utgångspunkten är en lummig förortsidyll, men den genomkorsas hela tiden av andra platser, tider och karaktärer. Scenen skapar en överlastning av tecken som publiken själv får sortera och hitta sina associationer i. På bilden ovan ses Marie Delleskog, Elisa Makarevitch, Mia Höglund-Melin, Peter Hildén och David Rangborg.

    Även Antigones bror omfattas av den patriarkala strukturen. Men där Antigones roll är passiv är broderns aktiv – han förväntas kriga och försvara sin familj. För båda leder det dock till döden. Här spelas brodern av Peter Hildén.

    Myten om Antigone blir en väg ut ur den situation som flickan har hamnat i. Antigone blir en feministisk förebild i sin kamp för att begrava sin bror trots att kung Kreon har förbjudit det. Den antika världen skildras genom distanserande lekar med mask och togor.

    Ett annat sätt att skildra hur de olika tiderna och världarna går in och ut ur varandra är genom dockor och projektioner. Vad som i ena stunden är karaktären hos en skådespelare är i den andra en docka som ska begravas, som här då flickan/Antigone begraver sin döde bror. Sigrid Nathorst-Windahl har gjort mask och peruk för både skådespelare och dockor.

    Ouzounidis text visar hur den patriarkala strukturen är en grundläggande del i det västerländska samhället. Mia Höglund-Melin spelar demonstrant av idag som uttrycker sitt motstånd mot manssamhället, precis som Antigone gjorde.

    Stenshälls regi söker ofta det uppbrutna, det medvetet amatörmässiga och "det fula" som ett sätt att aktivera åskådaren och hitta kreativiteten i sprickorna. I ett långt parti agerar flickan/Antigone frontfigur i ett hemmasnickrat punkband.

    Pressbilder tagna under repetition av Ola Kjelbye.

    Inlägget är från 10 februari 2015 .

    Intervju med Alma, Birgitta och Iwar

    Om att höra hemma

    TEXT: Karin Lindroos | FOTO: Valtteri Kantanen

    Birgitta Ulfsson var barn under kriget och minns de trauman som flera bekanta och vänner återvände hem med både från fronten och från Sverige. Iwar Wiklander ser tydliga skillnader i hur vi i Sverige och Finland uppfattar ordet"fosterland", medan Alma Pöysti tycker det är ett ord man skall vara försiktig med.

    HELA INTERVJUN FINNS ATT LÄSA HÄR.

    Fosterlandet intervju Alma, Birgitta och Iwar

    Fosterlandet intervju Alma, Birgitta och Iwar

    Fosterlandet intervju Alma, Birgitta och Iwar

    Fosterlandet intervju Alma, Birgitta och Iwar

    Fosterlandet intervju Alma, Birgitta och Iwar

    Inlägget är från 5 februari 2015 .

    Snabb fråga till Eija Hetekivi Olsson

    Foto: Jerker Andersson.

    Vi fick en snabbintervju med Eija Hetekivi Olsson som skrivit den hyllade boken Ingenbarnsland.

    Hej Eija! Hur känns det att Ingenbarnsland blir föreställning på Göteborgs Stadsteater?

    - Det starkkänns åt alla håll och är skojspännande. För tre år sedan visste jag inte var i stan Stadsteatern låg, fast jag är född och uppvuxen i Göteborg. Det handlar om klass, i en supersegregerad stad. Att Miira som kommer från en förort, nu har tagit plats på finfolkets scen där hon får stå och svettas ur sig ärligheter och spy galla över ojämlikheter, är fucking funtastiskt.

    Eller hur! Det blir grymt. Premiären äger rum på Nya Studion den 13 mars. Göteborgare! Missa nu inte detta.

    Inlägget är från 5 februari 2015 .

    I spåren av Antigone

    Christina Ouzounidis specialskrivna drama om makt, våld och kön i spåren av den antika myten om Antigone har urpremiär 13 februari. Det grekiska dramat Antigone av Sofokles ligger till grund för en berättelse som är placerad i nutid och i svensk förortsidyll. Pjäsens flicka i villaområdet är beredd på ett övergrepp. Någonting hemskt är alltid på väg att hända, och hon anpassar sig efter det. Hon är präglad av allt hon möter och utsätts för.

    – Ouzounidis låter ett antal röster tala till oss bortom tid och rum. Hon blottlägger de strukturer i det västerländska samhället som tas för givna och får oss att se att kvinnans situation idag endast är spår av Antigones grymma öde, säger dramaturgen Joel Nordström.

    Oidipus dotter Antigone gjorde enligt myten uppror mot kung Kreons patriarkat genom att begrava sin bror. Och som straff begravdes hon själv levande i en grotta. Antigonegestalten har i den politiska filosofin ofta använts som en feministisk förebild.

    - Två samtida organisationer som har bär spår av Antigone är Femen och Pussy Riot. De tar båda utgångspunkt i kvinnans situation inom en manskultur som hotar med våld och våldtäkt. Och de gör liksom Antigone våldsamt motstånd och straffas för det med långa straff. Det blir tydligt vad just en kvinna får och inte får göra, fotsätter Joel Nordström.

    Länk till artikel i DN om Femen.

    Youtubefilm: Pussy Riot's Nadya and Masha talk to Luke Harding about sex, art, disobedience and Vladimir Putin.

    Inlägget är från 3 februari 2015 .

Gå till sida: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45.