Vår blogg

Välkommen till Göteborgs Stadsteaters blogg!

    På besök i kostymateljén

    Markurells i Wadköping utspelar sig 1913 och det ska synas, inte bara i scenografin utan även i all kostym. Kläderna är en mycket viktig del i det konstnärliga uttrycket. Vi fick följa med kostymdesigner Stine Martinsen, på en liten rundvandring i kostymateljén.

    Vi började med att hälsa på hos Marika Sikén som ansvarar för patinering av tyg och kläder på teatern (på bilden Stine Martinsen tv, Marika Sikén th).

    – En del av det tyg som ingår i kläderna i Markurells i Wadköping är färgat och varje tyg färgas 3-4 gånger för att jag ska hitta den rätta färgen, berättar Marika.

    Varje familj och grupp av människor i pjäsen har sin egen färgskala
    – Samtidigt ska samtliga färger passa ihop. De ska, kan man säga, vara uppväxta på samma gata.

    Allting har en utgångspunkt i historien.
    – Det kräver en viss tydlighet när tolv personer ska representera en hel stad med klass, epok och det nya som bryter med det gamla. Jag har lekt med ett gammalt teaterspråk och tillsammans med kostymavdelningen letat efter tyger som redan har en historia, säger Stine.

    I kostymateljén träffar vi Ingrid Trujillo Berg (bilden). Hon är pjäsansvarig för Markurells i Wadköping och den som håller samman det mycket omfattande arbetet som utförs av hela avdelningen. Arbetet börjar med skisserna.

    – Jag ser efter vad som redan finns i kostymförrådet och vad som behöver köpas in, jag träffar förstås designern så att vi förstår varandra vad gäller tyger, fall, olika detaljer och det rätta uttrycket för pjäsen. Därefter fördelar vi skisserna och jobbet emellan oss.

    All mönsterkonstruktion görs efter personliga mått, allt blir välsytt in i minsta detalj och anpassas så att det fungerar i påklädningen och klarar att tvättas under spelperioden. Alla kostymer provas 2-3 gånger.

    – Vi tar oss tid med provningarna både för att kunna millimeterjustera varje kostym och för att i lugn och ro kunna samtala med varje skådespelare och möta dem så att de kan göra sin tolkning av rollen. Det är ju med människor vi arbetar först och främst.

    Karin Weststrand syr dräkten till rektorn, som spelas av Christel Körner:

    – Alla detaljer är handsydda, sammeten kommer från en sparad tygrulle och blusen var med i en föreställning för 20 år sedan. Det är så roligt att göra historiska plagg.

    Rektorns kängor är som mycket annat också ett sparkapital från förr. De har 100 år på nacken.
    – Jag har gjort en jätteresearch om tiden runt 1913. För scenen förstorar vi sedan vissa saker och drar ner på andra för att det ska kännas rätt, säger Stine.

    Fru Markurell, som spelas av Carina M Johansson, får en dräkt gjord i irländsk linnesatin. Det ska synas att värdshusfrun arbetar i sina kläder. Förklädet tar hon på sig när hon är ute bland värdshusets gäster.

    Marie Delleskog ska ikläda sig en tjusig klänning i rollen som Tant Ruttenschöld. Tant tillhör det gamla gardet vilket också hennes klänning gör, som är ihopsydd av två äldre plagg. Kostymateljén återanvänder ofta kläder som använts i tidigare pjäser.

    Gunilla Nordin Hernandez (th) är kostymmästare med herrskrädderi som specialitet och tar i Markurells i Wadköping hand om männens kostym. Här en kostym, välsydd som allt annat, som kommer att göra sig perfekt på den fartblinde och ofta rasande Harald Hilding Markurell, spelad av Dan Ekborg.

    Vi ser fram emot premiären den 4 september!

    Inlägget är från 24 juni 2015 .

    "Markurells" repeterar för fullt!

    Markurells i Wadköping, denna härliga klassiker av Hjalmar Bergman, har premiär den 4 september. Den 12 personer starka ensemblen har börjat repetera. Vi tittade in i repsalen när delar av gänget var igång under regissör Dennis Sandins ledning.

    Från vänster: Dennis Sandin, Johan Karlberg, Marie Delleskog, Johan Gry, Håkan Paaske och Mia Höglund Melin.

    Till vänster: Olof Mårtensson spelar sonen Markurell och provar kostym under överinseende av Ingrid Trujillo Berg. Till höger: Dennis Sandin samtalar med Ramtin Parvaneh, Mia Höglund Melin och Olof Mårtensson.

    Marie Delleskog spelar Tante Reutcheshöld i Markurells i Wadköping som utspelar sig under ett dygn 1913.

    Det ser ut att gå vilt till i Wadköping. Från vänster: Johan Gry (Greve de Lorche), Johan Karlberg (Landshövdingen), Mia Höglund Melin (Grevinnan), Håkan Paaske (Revisorn) och Marie Delleskog (Tante Reutcheshöld).

    Allehanda läckerheter har en viss betydelse under examensdagen.

    Inlägget är från 27 maj 2015 .

    Lovordad Främlingen!

    GP:s recensent menar att "Uppsättningen är ett storverk av skådespelaren Mattias Nordkvist. Han gestaltar inte bara monologen på scen, han står även för översättning, regi och scenografi. Med flerfaldigt kollegialt stöd, förvisso, men det här är definitivt Nordkvists kväll."

    Här konstateras att Främlingen liksom Ingenbarnsland är en mycket stark monolog: "Nyss såg vi Victoria Olmarkers fräsande energiutveckling övertyga som förortsflickan Miira iIngenbarnsland. Och nu Mattias Nordkvist i Främlingen, ett helt annat, inåtlyssnande tonläge. Rekommenderas för alla som är det minsta intresserade av äkta skådespeleri."


    Borås Tidning stämmer in i hyllningskören och konstaterar att "Säsongens sista uppsättning på Göteborgs stadsteater blir varken mer eller mindre än en konstnärlig triumf som jag hoppas också blir en publik framgång" och slutar med orden "En skådespelare, stor teater."

    OBS! Kort spelperiod! Spelas 15, 16, 21, 22, 23, 24 och 28 maj.

    Inlägget är från 11 maj 2015 .

    Premiär för Främlingen på fredag!


    Meursault har precis nåtts av nyheten om sin mammas bortgång. Han kan inte säga att han sörjer, men tycker att det hade varit bättre om hon inte dött. I hans värld är inget meningsfullt; liv, död och kärlek – allt är honom likgiltigt. En provocerande livsinställning som visar sig kostsam.


    Främlingen skrevs av nobelpristagaren Albert Camus år 1942. Boken om den unge Meursault, som somnar i bårhuset vid sin mors kista utan att ha sagt adjö, är en klassiker. Han lever sitt liv utan att egentligen fatta några aktiva beslut, det mesta bara händer. Är han en främling, eller liknar han oss?


    I rollen som Meursault ser vi skådespelaren Mattias Nordkvist, som även står för regi av monologen. Mattias har medverkat i ett tjugotal pjäser här på teatern. Bland senare produktioner kan nämnas Natten är dagens mor, En handelsresandes död och senast Fosterlandet.


    OBS! Endast 10 föreställningar!
    FRÄMLINGEN
    Premiär 8 maj på Göteborgs Stadsteater, Nya Studion
    AV Albert Camus DRAMATISERING Morten Kirkskov REGI och MEDVERKAN Mattias Nordkvist

    Här kan du läsa mer om Camus, hans verk och om romanen Främlingen.

    Inlägget är från 4 maj 2015 .

    Livat på scen och i salong i lördags!

    Bubblande sprittande glada barn och vuxna tog emot Karlsson på taket, både skämt och allvar landade och sedan blev det stående ovationer när premiärföreställningen var över! Ett axplock av vad recensenterna hittills skrivit:

    Det är en påkostad, väl genomförd och i minsta detalj välarbetad föreställning som tar både barn och barnkultur på största allvar. GP

    Hjärtpunkten är samspelet mellan Lillebror och Karlsson. Nour El Refai gör med avväpnande naturlighet och saklig värme en liten trulig kille som kommit i kläm och känner sig utanför. SvD

    Henriksson gör Karlsson med utsmetat smink, solkig kavaj och strassmycken till ett småberusat, irriterande, men älskvärt, mansbarnsoriginal. Han skrävlar och skäller på den stormförtjusta barnpubliken som beredvilligt gastar tillbaka. Expressen

    Henriksson spelar den manipulativa, lättuttråkade, fullblodsdivan Karlsson utan onödiga lustifikationer, vilket bara gör honom så mycket roligare. GP

    Ta med hela tjocka släkten, boka en hel rad! BT

    Det engagerar och är roligt, rörigt, och på sina ställen just så sorgligt som kanske bara ensamma barn kan förstå. Expressen

    ...uppfinningsrik, ömsint uppkäftig och underhållande SvD

    ...Krister Henriksson briljerar...valet av Nour El Refai är lysande... SR Kulturnytt

    Kom och upplev föreställningen du med! Mycket är uppbokat, närmast finns platser till torsdag 16 april.

    Inlägget är från 13 april 2015 .

    Snart dags för Karlsson på taket!

    På lördag blir det roligt och livat och lajbans, precis som Karlsson vill ha det! Då är det premiär för Astrid Lindgrens berättelse om vänskapen mellan pojken Svante Svantesson "Lillebror" och Karlsson på taket. Här kan du kika på lite bilder som fotografen Ola Kjelbye tagit från en repetition.

    Hela familjen Svantesson samlad vid köksbordet: från vänster Anna Granquist som spelar Lillebrors storasyrra Bettan, Mamma i röd tröja spelas av Carina Boberg, Pappa görs av Eric Ericson, storebror Bosse spelas av Adam Lundgren och som Lillebror ser vi Nour El Refai.

    Plötsligt dyker Karlsson upp!

    Personkemin är total, de blir kompisar direkt!

    Förutom att Karlsson flyger så är han mästare på det mesta och tirriterar och filurar...

    Hans hem på taket är sprängfyllt av grunkor och grejer.

    Välkomna på föreställningen!

    Inlägget är från 7 april 2015 .

    Ingenbarnslands fantastiska mottagande!

    Efter premiären kan vi bara konstatera: Ingenbarnsland får lysande kritik! Här har vi samlat några av recensionerna.

    DNs recensent Mikael Löfgren hyllar Ingenbarnsland och Victoria Olmarker med ord som "Scenhjältinna med energin hos en kärnreaktor" och förklarar vidare att hennes " ...Miira far runt med en energi som påminner om processerna i en otillräckligt kyld kärnreaktor. Orden sprutar ur henne."

    GPs Lis Hellström Svenningson fortsätter lovorda pjäsen och Victoria Olmarkers starka soloprestation med att "... Victoria Olmarkers Miira är full av rytm och variation. Och humor, det finns plats för förlösande skratt". Även regin fick högsta betyg: "Carolina Frändes regi- och scenografigrepp är genialt".

    GT lyfter också skådespeleriet och den effektiva iscensättningen:"En enda skådespelare, en text, en tom scen - och snart ser man i en effektiv gestaltning betonghusen, trappuppgångarna, skolgården, lärarna, föräldrarna. Med en liten salt gnutta humor."

    BT jublade också över pjäsen, bland annat med orden:

    "Den sceniska aktionens krav på rytmisering, tonträffen i skilda stämningslägen, den kroppsliga närvaron som kontrollerar scenrummet i höjd, bredd och djup, allt samverkar och gör Ingenbarnsland till högst meningsfull teater."

    Nöjesguiden var på premiären och lät sig imponeras av Ingenbarnsland. "Riktigt starka monologprestationer gör just det här: tar bort fokus från tid och rum, och får publiken att halvt försvinna bort i fantasin" och tycker att pjäsen är "befriande humoristisk".

    Ja... Högsta pott för Ingenbarnsland helt enkelt! Missa nu inte denna fantastiska föreställning- skynda er och knip en biljett!

    Inlägget är från 23 mars 2015 .

    Pressbilder Ingenbarnsland

    Premiärvecka och det repas för fullt på Nya Studion. Idag bjuder vi på lite pressbilder som Ola Kjelbye tog i förra veckan! På bilderna: Victoria Olmarker som gestaltar Miira.

    Inlägget är från 10 mars 2015 .

    Fantastiskt mottagande för Fosterlandet

    Fosterlandet hyllas

    Dagens Nyheter

    "'Fosterlandet', är ett mäktigt gripande epos, och med ett skådespeleri av högsta klass."

    "Det är en ynnest att se Wiklander på scen: så mångtonig i sitt uttryck, så exakt i sin tonträff. Man får en glimt av hur det är att vara människa. Över huvud taget är skådespeleriet av högsta klass rakt igenom. Alma Pöysti i rollen som den unga Elsa är briljant." – DN

    Fosterlandet hyllas

    Göteborgs-Posten

    "Den ångande bastun skapas med scenografisk fantasi och fysisk sinnlighet. Anna Takanen tar väl vara på vardagens skönhet mitt i den växande dramatiken."

    "Inom den svenska scenkonsten pågår sökandet efter berättelser som inte synliggjorts på scenerna. Stadsteatern presenterar med Fosterlandet en viktig. Och den pekar vidare, mot de ensamma barn som kommer hit i dag. Vad händer med och i dem? Och med familjerna och mödrarna som skickar dem? Och vilka tar emot dem?"

    "Med Fosterlandet sätter Anna Takanen en storslagen och värdig slutpunkt för sin tid som konstnärlig ledare för Stadsteatern vid Götaplatsen." – GP

    Fosterlandet hyllas

    Kulturnytt

    "Birgitta Ulfsson är strålande i rollen som Elsa..."

    "Här finns oförglömliga insatser och ögonblick: Alma Pöystis unga Elsa, Mitja Siréns Petteri, Johan Grys göteborgske finne, Anna Bjelkeruds skånska Mona i ständigt nya Marimekko-klänningar, Emelie Strandberg som den djupt berörande självrannsakande svenska mamman, Mattias Nordkvist fina tolkning av Springsteens "I'm on fire", Dennis Nylunds oskuldsfulle Eero och så kraftpaketet Stella Laine som i Ainos gestalt bjuder på finfin nakenchock i början av pjäsen. Jaa, här finns sannerligen många highlights!"

    "Det är stor dramatik och djupt gripande öden som rullas upp i denna historia..."

    "... denna föreställning som faktiskt har extra allt." – Kulturnytt

    Fosterlandet hyllas

    Svenska Dagbladet

    "Ulfsson spelar rollen med all den lätthet, nyansrikedom och humor ett långt skådespelarliv kan skänka. Det är en ynnest att få ta del av."

    "Vi får möta den älskade Eero, Dennis Nylund, Alma Pöystis allt hårdare unga Elsa, hennes livsglada vän Aino, Stella Laine, och många fler, som alla kan skrattas åt, men hedras ändå, som Johan Grys Lauri och Mitja Siréns klichéfinske och mänsklige Hannu. Så mycket förmedlas i deras kroppar. Rollbesättningen ger en stor del av upplevelsen i en uppsättning som är rik och omväxlande, upplysande, lekfull, tragisk och rolig. Dryga fyra timmar känns betydligt kortare." –SvD



    Inlägget är från 2 mars 2015 .

    Ingenbarnsland repbilder

    Vi besökte Nya Studion och Ingenbarnsland för en liten sneakpeak. På scen ses Victoria Olmarker och regisserar gör Carolina Frände.

    Inlägget är från 20 februari 2015 .

Gå till sida: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13, 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 21, 22, 23, 24, 25, 26, 27, 28, 29, 30, 31, 32, 33, 34, 35, 36, 37, 38, 39, 40, 41, 42, 43, 44, 45, 46.